måndag 23 september 2013

Blir SÅ arg!!


”Min 4-årige son mobbades”

Annas son Harry mobbades i förskolan. FOTO: Pontus Orre
Annas son Harry mobbades i förskolan. FOTO: Pontus Orre
När Harry, 4, bytte förskolegrupp började hans lilla kropp täckas av blåmärken.
Under ett år blev han mobbad av andra barn.
– Jag kände att något var fel men jag ville inte tro det värsta, säger Harrys mamma.
Mitt under terminen fick Harry plötsligt byta från småbarnsavdelningen till avdelningen med större barn på förskolan. Det hade blivit en plats ledig och han fick lämna sina lekkamrater och börja med 5-åringarna i stället. Barngruppen var stor och pedagogerna få.
Ganska snart blev det tydligt att Harry inte kom in i den nya gruppen. Han fick inte vara med och leka. Första terminen var det ett barn som bet, sparkade, slog och puttade på honom.
– Jag tog inte det så allvarligt på det eftersom det bara var ett barn och tänkte att det barnet kanske var i en dålig period eller så. Pedagogerna sa att de hade koll på det, säger Harrys mamma Anna.
Men efter sommarlovet blev det värre. Då var det fler barn som gav sig på honom. Han fick blåmärken, bitmärken och sömnproblem.
– Jag såg själv hur de höll på när jag hämtade och lämnade. Jag kunde hålla min son i handen och de sa att han var ful och puttade honom. När jag protesterade så tjafsade de emot och sa att jag skiter väl i vad du säger.
Harry grät hela kvällarna, vaknade hysterisk på natten och ville inte gå till förskolan.
– På förskolan började de prata om att det var han som gjorde dumma saker. De målade ut honom som problemet. Men när jag frågade honom sa han att han hade blivit retad och slagen hela dagen och till slut gav igen.
Ibland radades barnen upp på led och fick säga förlåt men det ledde inte till någon förbättring.
Harrys mamma beslutade sig för att att byta förskola och i samma veva anmälde hon den gamla till barn- och elevombudet. Förskolan fick kritik av BEO för att man inte i tillräckligt utsträckning utrett kränkningarna, vidtagit åtgärder och följt upp dem.
I dag trivs Harry i den nya förskolan och har fått kompisar.
– Han är empatisk, glad och energisk och det är inga konflikter. Det tog ett par månader innan han vågade lita på personalen men nu är det jättebra.
I efterhand ångrar Harrys mamma att hon inte reagerade snabbare.
– Man ska gå på intuitionen och lyssna på barnet. Visst att 2-åringar bits och det kan väl en 5-åring också göra någon gång. Men det här systematiska varje dag mot mindre barn det är något fel. Det är faktiskt mobbning.


Fy vad arg man blir när man läser!! Och att personalen säger att de har "koll" ....  Jag tror det gäller att vara "vaken" uppmärksam och inte tro att vi ska få reda på saker om våra barn när vi frågar dom! De vill ju bestämma själv när de vill berätta. Oftast uppfattar jag den tiden strax innan de ska sova. Att ligga ner, slappna av, "hinna" tänka fundera och vipps : Brukar det komma något oväntat! Jag tror många ger sina barn för lite "närvarande tid" ....
En dag på väg till förskolan sa min dotter (4 år) Snälla mamma kan du inte lägga bort mobilen! Då hade jag den bara i handen .... och om jag riktigt tänker till själv så undrar jag också: Varför ska jag hålla mobilen i handen på väg till förskolan. Den kan väl ligga i någon väska avstängd tills jag lämnat !!??


2 kommentarer:

  1. Ja jag kände också smärta och ilska när jag läste artikeln idag :(

    SvaraRadera
  2. Det gäller också att inte ge förskolan för lång tid på sig att "rätta till" problemet. Min dotter mådde otroligt dåligt på den förskola hon började på när vi flyttade för ett år sedan. Efter en månad sa vi ifrån. De gjorde ingenting för att få in henne i gruppen!
    När ingen förbättring skett efter 2 veckor ringde vi kommunen och krävde ny plats och fick veta att "många" familjer "flytt" från just det dagiset! Horribelt!
    2 veckor senare fick vi veta att båda våra barn fått ny plats tack och lov.

    SvaraRadera