Rädd på riktigt!

Hur ofta är man rädd på riktigt. Ofta kanske man är rädd, men inte rädd på riktigt .... hoppas du förstår vad jag menar
Idag tackar jag gud att vi är oskadda och har både våra armar och ben kvar. Det var väldigt nära att Jane och jag blev överkörda på morgonen (MITT på övergångsstället?)....
En bil kom emot oss utan att stanna. När en man skrek fattade jag att det var bara att försöka ta sig därifrån snabbt så min kropp och även Janes omvandlades till en "ostkrok" så vi bara nuddade den stora svarta jeap med våra rumpor ... FY vad läskigt!
Nu efteråt kommer tankarna och rädslan om vad som kunde ha hänt ....  Vi ska vara tacksam för livet.

En annan sak är ju att jag nu vet att det går magsjuka på vår avdelning på förskolan där jag var igår....  Det är bara att hålla tummarna!

Kram och var rädd om er, och alla som kör bil: KÖR FÖRSIKTIGT!
Nu laddar vi om för att göra denna dag bra, snart väntar kyrkan! Kraam